Jonas Hassen Khemiri om sin egen pjäs Vi som är hundra

30.08.2019 kl. 11:40

 För tillfället är han inne i en skrivprocess med en ny text, en text som inte kommer likna något han skrivit förut, säger han. Men vi ska tala om en av hans första pjäser, Vi som är hundra.

– När jag skrev den pjäsen hade jag en känsla av att sitta fast i livet. Jag lyckades inte bli kär, jag kunde inte skriva, jag kom inte loss med någonting. Jag var gisslantagen av olika versioner av mig själv, säger Jonas Hassen Khemiri.

Pjäsen föddes under en period då han bodde i Berlin och för första gången hade fått ett arbetsstipendium för att skriva. Det var också första gången som han hade upplevt något av ett motstånd i sitt skrivande. Konflikten mellan att vara en ung handlingskraftig man och samtidigt känna sig som en gammal uppgiven gubbe gav honom idén att sammanfoga de tre karaktärernas personligheter. Han tog också intryck av tidens stora politiska händelser, som bombningarna av Gaza.

– Det här var en tid då ledare som Obama talade i termer av vi, Yes we can. Jag var nyfiken på vilka som fick plats i det där vi:et och vilka som föll utanför, säger Jonas Hassen Khemiri.

Vi som är hundra har satts upp på teatrar i flera olika länder, bland annat i Norge och Storbritannien. Han har inte sett alla uppsättningar, men tycker att stycket fungerar bäst när regissören förstärker det teatrala i texten. Vid premiären på Göteborgs Stadsteater medverkade 37 statister på scenen med rakade huvuden.

– Det är en text som lånar sig till väldigt mycket. Men det är en utmaning att fånga både det lekfulla och det såriga. Med rätt skådespelare går det, men jag vet inte hur, jag är inte regissör, säger Jonas Hassen Khemiri.

Regissör för pjäsen på Svenska Teatern är Natalie Ringler, som Jonas Hassen Khemiri känner väl till.

– Jag såg hennes uppsättning av Vår klass Teater Galeasen och tyckte mycket om den.

Han beskriver sig själv som att han har tre roller – författare, dramatiker och politiskt engagerad. Sina kortare politiska texter har han publicerat i tidningar, som när han skrev ett öppet brev i Dagens Nyheter till dåvarande justitieminister Beatrice Ask, eller så lägger han ut dem på sociala medier. Dock tycker han bättre om att skriva i längre format eftersom det är svårt att få med nyanser och komplexitet i kortare texter. Helst vill han kunna grotta ned sig i ett ämne.

– Vi som är hundra började med insikten om att vi aldrig kan fly från politiken. Samtidigt kan jag känna skam över att inte kunna formulera en vision för hur en politisk kamp ska bedrivas. Huvudpersonen präglas av att hon sitter fast och är väldigt rädd. Rädslan är central, säger Jonas Hassen Khemiri och tar en tugga av sin halloumiburgare.

Finland och finländsk litteratur har han någorlunda koll på. Åtminstone har han läst klassikerna. Några av hans verk har översatts till finska, nu senast boken Pappaklausulen, som handlar om relationen mellan barn och föräldrar. Det var när han själv blev pappa som tankarna väcktes. Arbetet med boken fick honom att konfrontera många av de saker han tidigare varit rädd för.

– Att bli pappa tvingar en att inse sin egen dödlighet, mänsklighet och ofullkomlighet.  När jag hade skrivit klart Pappaklausulen kände jag mig oövervinnerlig.

Text: Peter al Fakir • Foto: Pierre Björk


Jonas Hassen Khemiri

Född: 1978.
Familj: Flickvän och två barn.
Bor: Söderförort till Stockholm.
Utbildning: Litteraturvetenskap och internationell ekonomi men ingen avklarad examen.
Favorittext: Att döda ett barn av Stig Dagerman.
Minne från Finland: Att höra Frida Hyvönen sjunga på Helsinki Lit.
Engagerar just nu: Min kommande deadline. 

Verk: Ett öga rött (2003), Montecore: en unik tiger (2006), Invasion! (2008), Jag ringer mina bröder (2012), Allt jag inte minns (2015) och Pappaklausulen (2018).

Övrigt: Blev 2017 den första svenska författare att bli publicerad i The New Yorker.

Läs om pjäsen VI SOM ÄR HUNDRA - KÖP BILJETTER

David Lindström

För att bättre förstå våra besökare samlar vi och våra samarbetspartners information om ditt besök med hjälp av cookies. 
Läs mer.

close